Det var en rejäl smäll jag fick av skåpet.
Sicket minne jag har också! Det första jag gör är att kamma mig... Inte speciellt löst heller. Smart Rebecca, smart!
Nog om mitt huvud.
Några hjärnceller fattigare. En rejäl bula rikare.
Imorgon är det en helt vanlig dag. Nästan i alla fall. :)
Sen står jag och klurar på vad jag ska göra imorgon kväll. För då är det inte en helt vanlig tisdag. Nej, för det är MIN dag! Frågan är hur jag ska fira? Som det ser ut nu så ska jag laga mig en god middag (eller kanske till och med köpa hem något från fantastiska Johannebar?), gå till ett konditori och köpa en god bakelse och så göra hårmask och inpackning och krypa upp i soffan och kolla på film. Kanske inte den mest festliga födelsedagen som har inträffat i mitt snart 26 åriga liv, men det är vad jag behöver och vill ha en nästan vanlig tisdag. Och för den delen så ska det firas riktigt ordentligt på lördag! Jajamensan. Då blir det till att fira dubbelt (födelsedag och såklart inflytt) med massa plockmat, bål, två sorters tårta och nästan 20 underbara människor som sällskap. Inte illa. :)
Men tänk 26 år... Vart tog de sista 5-6 åren vägen? Har du kanske något förslag på lämplig maträtt eller bakelse som jag kan fira med imorgon? Ge gärna mig tips!
Träningsvärken kommer smygande som en tjuv i mörkret.
Sömnlös. Men inte i Seattle utan i min säng.
Alla borde få känna känslan av att komma till insikt.
Tidigare idag hände något som kändes otroligt skönt och det var på ett sätt som om en stor sten lämnade min kropp. Som att en lång tids bekymmer liksom bara flög sin väg. Jag insåg något som jag vet att människor i min omgivning har vetat ett bra tag. Jag har inte vetat om det själv eller så har jag helt enkelt inte velat se det. Sakta men säkert har det växt fram inom mig och idag kom vändpunkten.
Efter sekunder, minuter, timmar, dagar, veckor och faktiskt månader av funderingar, tankar och frågande så kom det till mig som en blixt från klar himmel. Insikten. Jag har kommit på det människor runt omkring mig har sett och faktiskt till och med sagt till mig. Orden har stundtals sårat, men nu förstår jag. Jag förstår det jag själv förmodligen har varit rädd för att se. Men varför har jag varit rädd? Insikten var ju bara en stor befrielse och plötsligt känns hjärtat lättare och hjärnan klarare.
Men det har varit och är svårt att inse att det jag har trott på och levt för aldrig har varit det rätta. Att det jag har gett hela mitt hjärta och min själ för inte var det sanna. Det har varit smärtsamt och stundtals outhärdligt. Det har funnits tillfällen då jag har tvekat på huruvida jag skulle fixa det eller ej. Men trots tårar och sömnlösa nätter så kom jag hit. Till insikten.
Den lättnad, befrielse och lycka jag känner i min kropp går inte att beskriva. Det jag kan säga är att mitt liv känns underbart! Jag är så tacksam över min fina familj! Jag är så lycklig över de människorna jag har i mitt liv som är sanna och fantastiska vänner (både ni som bor nära och långt bort)!
Jag önskar att alla människor skulle få känna den känslan jag känner just nu. Känslan av att komma till insikt. Att förstå hur bra man har det och hur man efter att ha nått botten kan komma både högre och längre än vad man tidigare har gjort.
Jag har kommit till insikt och jag hoppas att du får känna känslan också!
På en buss i snölandskap. I egna tankar.
Räkna med bloggtorka
Räkna med bloggtorka
Jag tycker att du ska ta och besöka Göteborg snart
Listan
Gjorde du något i år som du aldrig gjort förut? – *hmmmm* Det måste jag väl ändå ha gjort? Jag höll mitt första tal på Carl och Sofies bröllop. Sen besökte jag Mallorca för första gången.
Höll du några av dina nyårslöften? - Jag fortsatte duktigt (oftast i alla fall) med min träning.
Blev någon/några av dina vänner föräldrar i år? - Japp. Jenny och Emil fick lilla Stella. Sen fick fd radiokollegan Saffi barn liksom fd svägerskan Johanna.
Dog någon som stod dig nära? - Nej.
Vilka länder besökte du? - Sverige (såklart), Danmark, Tyskland, Frankrike och Spanien.
Är det något du saknat år 2009 som du vill ha år 2010? - mer glada minnen! 2009 bidrog med många dåliga.
Vilket datum från år 2009 kommer du alltid att minnas? - Tre som jag kommer på spontant. 6 juni då Carl och Sofie gifte sig! Underbart bröllop. 12 augusti. Vad som hände då ska jag inte nämna, men det var inte så roligt kan jag väl säga. 10 december då jag fick ta över min underbara lägenhet!
Vad var din största framgång 2009? – Att jag lyckades ta mig ur den värsta händelsen i mitt liv såhär långt. På något sätt byggde jag upp en ny tillvaro ur krossade drömmar.
Största misstaget? - Att jag la ner för mycket tid på att oroa mig för var jag skulle bo. Det löste ju sig!
Har du varit sjuk eller skadat dig? - Jag har haft oturen att drabbas av några ordentliga förkylningar och så led jag av krossat hjärta under kanske augusti, september, oktober och delar av november.
Bästa köpet? – Helt klart min nya lägenhet!
Vad spenderade du mest pengar på? – Min nya lägenhet... Vågar inte ens tänka på slutsumman för allt jag har köpt. *ångest*
Gjorde någonting dig riktigt glad? - Ja! Att jag än en gång insåg hur många fina vänner och sicken underbar familj jag har som finns här för mig i alla väder!
Sårade någon dig? - Behöver jag ens svara på den frågan? Ja, någon sårade mig på ett sätt jag inte trodde den personen skulle kunna göra.
Vilka sånger kommer alltid att påminna dig om 2009? - Mikas album som kom i höstas kommer att påminna mig om 2009. Varför? För när jag lyssnade på den som allra mest (det var den enda musik jag hade där ett tag...) så kom vändpunkten i allt det onda. Då jag helt enkelt insåg att livet faktiskt var riktigt bra trots allt.
Var du gladare eller ledsnare i år jämfört med tidigare år? – *hmmmm* Svår fråga... Jag har varit riktigt j*vla ledsen och sårad stundtals det här året... Och de känslorna har nog egentligen vägt över, men jag har varit riktigt glad ibland också!
Vad önskar du att du gjort mer? – Njutit! (härmar dig med svaret Sofie!) Jag borde ha njutit av stunder som där och då kändes som självklarheter. Jag borde också ha skrattat mer!
Vad önskar du att du gjort mindre? – Oroat mig för vad som komma skall. Det löser ju sig med tiden.
Hur tillbringade du julen? – Hemma i de småländska skogarna med min kära familj!
Blev du kär i år? – Nej. Däremot blev jag okär. :) Alltså jag slutade vara kär.
Favoritprogram på TV? – Beror nog på mitt humör, men ett vav nytillskotten på min favoritlista är How I met your mother. Sanslöst roligt!
Bästa boken du läste i år? - Oj! Jag läste otroligt många bra böcker förra året... Men mina två favoriter är nog Tusen strålande solar och Jag vill sjunga dig milda sånger. Läs dem!
Största musikaliska upptäckten? - Det vet jag inte...
Vad gjorde du på din födelsedag 2009? - Jag blev väckt med frukost på sängen och ett fint litet paket. Sen bjöd jag på frukost på jobbet. På kvällen fick jag en smaskig middag, skumpa och ryggmassage.
Finns det någonting som skulle gjort ditt år ännu bättre? – Mer ledighet, mindre sorg och mer skratt.
Hur skulle du beskriva din stil år 2009? – Åh! Mycket tights med klänning, tunika eller kjol till. Jeanstights. Stora solglasögon. Men framför allt KLÄNNING! Vinter som sommar.
Vad längtar du mest efter med 2010? - Att få känna glädje och skapa fina minnen tillsammans med mina nära och kära!
Japp där var min lista. :)
2009. Året som varken blev eller slutade som jag tänkt!
Så var det då 2010. Efter, eller i alla fall i anknytning till, ett nytt år brukar det gamla året summeras. Återblickar och minnesvärda ögonblick lyfts upp lite extra. Vi blir påminda om både bra och dåliga saker från året som gått.
2009. Vad vill jag minnas? Hur summerar jag året som har gått? Jadu. 2009 är ett år som inte alls blev som jag trodde att det skulle bli. Ett år vars första hälft och lite till var ett riktigt bra år. Ett år vars mittendel präglas av besvikelse, sorg och annat negativt. Ett år vars sista del ändå lyckades bli riktigt bra.
Årets första hälft (och lite till) bjöd på trevliga fester, en mysig Stockholmsresa med mamma, en härlig resa till Frankrike, en rolig möhippa och två vackra bröllop varav det ena var den roligaste festen jag någonsin har varit på (Tack Carl och Sofie!). Min första, riktiga semester som till stora delar tillbringades på varmare breddgrader.
Men så kom augusti. Semestern hade precis tagit slut. Några smärtsamma ord. Ett svek och ett krossat hjärta. Gjort på ett sätt som jag aldrig kunde föreställa mig. Allt rasade ihop i småbitar. Som ett pussel utan beskrivning eller lösning. Oron och pressen över att hitta ett nytt hem präglade mina tankar. Sorgen över att ha förlorat någon växte konstant inombords. Tårarna rann tills luften liksom tog slut.
Fast någonstans vände det. En dag tog tårarna slut. Jag upptäckte att allt faktiskt kändes ganska bra igen. Jag märkte att världen utanför fortfarande snurrade på som vanligt. Jag såg en liten ljuslåga i mörkret jag levde i. Jag tog en pusselbit i taget - letade efter dess rätta plats - och upptäckte att allt som rasat faktiskt gick att bygga upp igen. Det kanske inte blev samma mönster och formation som innan, men resultatet var faktiskt inte så illa. Riktigt bra om jag får säga det själv!
Efter mycket kämpande, många tårar och en stor dos ångest och oro hittade jag mitt hem. Mitt underbara hem! Jag byggde upp något nytt på egen hand. Eller ja... Kanske inte helt på egen hand, men tillsammans med underbara vänner och en fantastisk familj (TACK!) tog jag mig igenom det värsta som hänt hittills i mitt 25åriga (snart 26åriga) liv. 2009 kanske inte bara skulle innehålla hemska saker?
Så kom då nyår. Liksom 2009 som år blev nyåret inte riktigt som jag hade förväntat mig. Det blev ingen fest i Halmstad. I stället blev det en nyår med mamma och pappa i ett kallt och snöigt Ulricehamn. Inte iklädd fin festklänning, men gosig mysdress. Inlindad i en filt och med snuvig näsa. Men vad gör väl det? Det var en fin nyår! En minnesvärd nyår som någonstans är steget mot något nytt. För som jag sa till min älskade mamma och pappa vid tolvslaget när 2009 gick över i 2010.
Det nya året kan ju i alla fall inte bli värre än hösten 2009.
Med de orden skålade vi i bubbel!
Jag vill inte längre blicka bakåt på 2009. Jag vill blicka framåt mot 2010 och åren som kommer därefter. För mig är det viktigare än att minnas det onda som förra året levererade. När jag tänker 2010 tänker jag på möjligheternas och glädjens år! Det ska bli ett år fyllt med bra minnen. När nyårsafton 2010 kommer ska jag stå i en fin nyårsklänning, ett glas skumpa i min hand och minnas det gångna året med glädje. Och så ska jag se till att det blir! Jag hoppas att du som min vän/bekant/familjemedlem vill skapa fina minnen med mig och göra 2010 till ett bra och underbart år!
Med de orden lämnar jag 2009 bakom mig och tar steget in i det nya året, det nya decenniet 2010!
Såhär såg nyårsmiljön ut. Massa snö och 10-15 minusgrader. :)
Sjuklingen checkar ut och åker för att bli ompysslad
Usch vad jag mår alltså! Det blir bara värre för varje timme som går. Nyårsfesten har jag avbokat (förlåt vännerna mina!) och om några timmar åker jag till mamma och pappa. Jag vill inte ligga hemma ensam på nyårsafton så då firar jag med dem. Säkert iförd pyjamas och raggisar. Kanske sover jag vid tolvslaget. Men jag orkar inte bry mig. Vill bara få bort det sjuka! Sicken start på 2010... Fast... Det kan ju bara bli bättre!
Så nyårslöften då? Har jag några sådana? Ja, kanske det kanske... :) Jag bryter dem alltid, men visst måste jag sätta upp dem i alla fall.
Börja träna mina tre pass i veckan igen
Laga mer mat (alltså mer uppdatering här)
Ha ett trevligt singelliv :)
Unna mig saker
Njuta av livet!
Japp... Nu checkar sjuklingen ut. Vi ses nästa år!
Gott nytt år!
uppdatering kommer snart. I promise!
Tjingeling så länge.
är det verkligen ok att bara kasta av mig?
Vill gratulera Johanna och Fredrik till sonen! Grattis! Tänk om saker hade varit annorlunda...
Nu jobba några timmar innan hemfärd. Inget recept denna uppdatering.
Länk
så har jag skapat en ny blogg :)
Jag kommer sakta, men säkert föra över recept och så från gamla bloggen till denna. Så ha tålamod!
