Så var det då 2010. Efter, eller i alla fall i anknytning till, ett nytt år brukar det gamla året summeras. Återblickar och minnesvärda ögonblick lyfts upp lite extra. Vi blir påminda om både bra och dåliga saker från året som gått.

2009. Vad vill jag minnas? Hur summerar jag året som har gått? Jadu. 2009 är ett år som inte alls blev som jag trodde att det skulle bli. Ett år vars första hälft och lite till var ett riktigt bra år. Ett år vars mittendel präglas av besvikelse, sorg och annat negativt. Ett år vars sista del ändå lyckades bli riktigt bra.

Årets första hälft (och lite till) bjöd på trevliga fester, en mysig Stockholmsresa med mamma, en härlig resa till Frankrike, en rolig möhippa och två vackra bröllop varav det ena var den roligaste festen jag någonsin har varit på (Tack Carl och Sofie!). Min första, riktiga semester som till stora delar tillbringades på varmare breddgrader.

Men så kom augusti. Semestern hade precis tagit slut. Några smärtsamma ord. Ett svek och ett krossat hjärta. Gjort på ett sätt som jag aldrig kunde föreställa mig. Allt rasade ihop i småbitar. Som ett pussel utan beskrivning eller lösning. Oron och pressen över att hitta ett nytt hem präglade mina tankar. Sorgen över att ha förlorat någon växte konstant inombords. Tårarna rann tills luften liksom tog slut.

Fast någonstans vände det. En dag tog tårarna slut. Jag upptäckte att allt faktiskt kändes ganska bra igen. Jag märkte att världen utanför fortfarande snurrade på som vanligt. Jag såg en liten ljuslåga i mörkret jag levde i. Jag tog en pusselbit i taget - letade efter dess rätta plats - och upptäckte att allt som rasat faktiskt gick att bygga upp igen. Det kanske inte blev samma mönster och formation som innan, men resultatet var faktiskt inte så illa. Riktigt bra om jag får säga det själv!

Efter mycket kämpande, många tårar och en stor dos ångest och oro hittade jag mitt hem. Mitt underbara hem! Jag byggde upp något nytt på egen hand. Eller ja... Kanske inte helt på egen hand, men tillsammans med underbara vänner och en fantastisk familj (TACK!) tog jag mig igenom det värsta som hänt hittills i mitt 25åriga (snart 26åriga) liv. 2009 kanske inte bara skulle innehålla hemska saker?

Så kom då nyår. Liksom 2009 som år blev nyåret inte riktigt som jag hade förväntat mig. Det blev ingen fest i Halmstad. I stället blev det en nyår med mamma och pappa i ett kallt och snöigt Ulricehamn. Inte iklädd fin festklänning, men gosig mysdress. Inlindad i en filt och med snuvig näsa. Men vad gör väl det? Det var en fin nyår! En minnesvärd nyår som någonstans är steget mot något nytt. För som jag sa till min älskade mamma och pappa vid tolvslaget när 2009 gick över i 2010.

Det nya året kan ju i alla fall inte bli värre än hösten 2009.

Med de orden skålade vi i bubbel!

Jag vill inte längre blicka bakåt på 2009. Jag vill blicka framåt mot 2010 och åren som kommer därefter. För mig är det viktigare än att minnas det onda som förra året levererade. När jag tänker 2010 tänker jag på möjligheternas och glädjens år! Det ska bli ett år fyllt med bra minnen. När nyårsafton 2010 kommer ska jag stå i en fin nyårsklänning, ett glas skumpa i min hand och minnas det gångna året med glädje. Och så ska jag se till att det blir! Jag hoppas att du som min vän/bekant/familjemedlem vill skapa fina minnen med mig och göra 2010 till ett bra och underbart år!

Med de orden lämnar jag 2009 bakom mig och tar steget in i det nya året, det nya decenniet 2010!


Såhär såg nyårsmiljön ut. Massa snö och 10-15 minusgrader.  :)