Varifrån kommer den där sista gnuttan energi?

Jag reflekterade över en sak under nedvarvningen på spinningen ikväll. Passet jag går på är sjuuuuukt bra! Underbart passande musik, en glad och peppande ledare och en Rebecca som vill träna. Så jag cyklar så det står härliga till. Pulsen stiger, svetten rinner och benen blir tyngre och tyngre. När sista låten kommer är jag så trött att det inte går att beskriva. Svetten droppar och mitt linne är inte längre samma färg som när jag startade drygt en timme tidigare. Kroppen känns så utmattad att jag knappt orkar och hinner andas för hjärtat slår så fort. Benen är så stumma att det är ett under att pedalerna fortfarande dras runt. Men trots detta. Trots att hela kroppen skriker - SLUTA! Ja... På något sätt lyckas jag skrapa fram en sista gnutta energi så när väl den tempohöjda och popigare versionen av den gamla hiten Girls just wanna have fun ljuder ur högtalarna. Ja, då är det Rebecca som trampar kraftigare och snabbare än någonsin. Motstånd läggs på och på något sätt klarar jag de sista minutrarna.

Min fråga är - Varifrån kommer denna sista gnutta energi?

För när kroppen känns som den gör inför sista låten så borde det liksom inte gå. Då borde benen sluta trampa, men det gör de inte. De fortsätter lite till. Men hur? Vad gör att jag orkar?

Så nu sitter jag på soffan och är nöjd över mig själv! Jag önskar att det här passet fanns fler gånger i veckan. :)


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0